År 2010
Jösses, vad fort ett år kan gå! Det är på de små barnen som man ser hur fort det egentligen går. Melanie bara växer och växer och när jag kollar tillbaka på bilder för bara ett par månader sen så är det en enorm skillnad! Jag hänger liksom inte riktigt med...
Känns som att det var igår jag var på föräldragrupp med Melanie som satt och överröstade de andra bebisarna med sina höga toner. När hon inte kunde sitta upp själv och när hon väl kunde sitta upp men inte kunde ta sig fram och blev arg för att hon inte nådde leksakerna. Hennes första krypning och hennes första steg och nu springer hon runt hemma och snappar upp typ allt man säger och svarar näe till nästan allt :)
Nu förstår jag alla som säger att man ska njuta för tiden går så fort och först nu förstår man hur jäkla fort tiden faktiskt går...
Var väl tur att vi fick en sån lång och härlig semester i somras tillsammans innan jag bröjade jobb på heltid igen, vilket har vart rätt tufft! Har sedan jag började i slutet på augusti vantrivts som f*n på jobbet och sökt annat sedan jag började jobba heltid och har inte hittat något annat än. Stressen och pressen över detta har gjort att jag inte fungerat riktigt som jag ska annars heller. Humöret har vart på botten och tyvärr gått ut över de nära och kära.
En gång i tiden älskade jag jobbet och tyckte verkligen om att gå upp på morgonen och gå till jobbet och att det inte kändes som ett måste utan faktiskt kul... Nu är det bara ett rent jäkla måste! Som tur är så får jag vara mammaledig med Melanie tre dagar i veckan så efter idag har jag bara 10 arbetsdagar kvar och sen slipper jag stället.
Arbetskollegorna är det som gör att jag kommer hit idag och så klart, som alla andra, att jag behöver pengarna...
Har fått frågan "Men vad vill du göra då?" när vi pratar om jobb...och jag har inte en aning. Jag har inte vetat alls vad jag skulle bli när jag blev stor. Inte ska jag vantrivas på jobbet i alla fall! Det är rätt svårt när man inte har arbetat med liknande grej innan, utan med helt olika grejer.
Vill vara nånstans där man faktiskt räknas och inte glöms bort för allt man gör och gjort. Något varierande och spännande och där jag har något kul att berätta varje dag när jag kommer. Svårt att hitta det perfekta jobbet...
Jag hoppades på att få avsluta detta år med att ha något nytt och att börja helt och hållet på något nytt ställe. Nu när det bara är en och en halv dagar kvar så kan man nog säga att så kommer det inte att bli hehehe...
Istället får jag starta med nya krafter och ta mig igenom de sista 10 arbetsdagar och hoppas att DET jobbet kommer så småningom!
Behovet av att skriva av mig har vart stort och detta är inte allt! Jag tänker för mycket, alldeles för mycket och har svårt att få ur mig allt jag vill och inte vill och gömmer det bara inom mig. Det känns efter ett tag!
Ska försöka bättra mig på de dära...
Nu blir det snart smörgåstårta hos mor med systrar och co och Micke och den bästaste Melanie!
Känns som att det var igår jag var på föräldragrupp med Melanie som satt och överröstade de andra bebisarna med sina höga toner. När hon inte kunde sitta upp själv och när hon väl kunde sitta upp men inte kunde ta sig fram och blev arg för att hon inte nådde leksakerna. Hennes första krypning och hennes första steg och nu springer hon runt hemma och snappar upp typ allt man säger och svarar näe till nästan allt :)
Nu förstår jag alla som säger att man ska njuta för tiden går så fort och först nu förstår man hur jäkla fort tiden faktiskt går...
Var väl tur att vi fick en sån lång och härlig semester i somras tillsammans innan jag bröjade jobb på heltid igen, vilket har vart rätt tufft! Har sedan jag började i slutet på augusti vantrivts som f*n på jobbet och sökt annat sedan jag började jobba heltid och har inte hittat något annat än. Stressen och pressen över detta har gjort att jag inte fungerat riktigt som jag ska annars heller. Humöret har vart på botten och tyvärr gått ut över de nära och kära.
En gång i tiden älskade jag jobbet och tyckte verkligen om att gå upp på morgonen och gå till jobbet och att det inte kändes som ett måste utan faktiskt kul... Nu är det bara ett rent jäkla måste! Som tur är så får jag vara mammaledig med Melanie tre dagar i veckan så efter idag har jag bara 10 arbetsdagar kvar och sen slipper jag stället.
Arbetskollegorna är det som gör att jag kommer hit idag och så klart, som alla andra, att jag behöver pengarna...
Har fått frågan "Men vad vill du göra då?" när vi pratar om jobb...och jag har inte en aning. Jag har inte vetat alls vad jag skulle bli när jag blev stor. Inte ska jag vantrivas på jobbet i alla fall! Det är rätt svårt när man inte har arbetat med liknande grej innan, utan med helt olika grejer.
Vill vara nånstans där man faktiskt räknas och inte glöms bort för allt man gör och gjort. Något varierande och spännande och där jag har något kul att berätta varje dag när jag kommer. Svårt att hitta det perfekta jobbet...
Jag hoppades på att få avsluta detta år med att ha något nytt och att börja helt och hållet på något nytt ställe. Nu när det bara är en och en halv dagar kvar så kan man nog säga att så kommer det inte att bli hehehe...
Istället får jag starta med nya krafter och ta mig igenom de sista 10 arbetsdagar och hoppas att DET jobbet kommer så småningom!
Behovet av att skriva av mig har vart stort och detta är inte allt! Jag tänker för mycket, alldeles för mycket och har svårt att få ur mig allt jag vill och inte vill och gömmer det bara inom mig. Det känns efter ett tag!
Ska försöka bättra mig på de dära...
Nu blir det snart smörgåstårta hos mor med systrar och co och Micke och den bästaste Melanie!
